Nu håller jag på och lär mig olika Web 2.0-verktyg och många av dem tror jag blir mycket användbara i bla referensarbetet på skolbiblioteket. Att arbeta tillsammans i Google docs ser jag som en möjlighet bla för kollegor som behöver samarbeta men sällan hinner träffas IRL.
Något jag och många med mig funderar på och som Paul Anderson behandlar i What is Web 2.0?(JISC Technology & Standards Watch, Feb 2007, pp. 36-45) är hur arkivering och framtida sökbarhet kommer att fungera i vår tid av socialt nätverkande och med den mängd av material som vi producerar. Förr i tiden när några exemplar av allt tryckt material skulle levereras som pliktexemplar till universitetsbiblioteken var frågan enklare. Forskar- och nyhetsbloggar t ex som ständigt utvecklas är ett exempel. Under bloggens existens, med aktiva bloggare, förändras den ständig. Etnologer som i framtiden undersöker vad vi håller på med i våra sociala medier och de kulturer som bildas får säkert en utmaning.
Det är fantastiskt att kunna lagra t ex bilder och filmer i "molnet", men om villkoren för lagringen förändras kanske vi förlorar bilderna. När vi lägger ut bilder och texter i sociala medier har vi inte kontroll över om någon oönskad instans lägger puzzel och bla kartlägger våra personliga nätverk.
Är detta sund skepsis eller för stor rädsla från min sida?
Jag har precis bloggat om skepsis och rädsla kring Web 2.0. Tanken om vart allt tar vägen/lagras är ju svår att greppa. Det hindrar inte mig från att använda Internet men jag tänker på vad jag delar. Det personliga blir oftast intressantare att ta del av men vill vi möta det privata på nätet? Sen tycker jag att det är trevligt att läsa några rader om dig som bloggar så nu ska jag också skriva under min profil. Tack Mari!
SvaraRadera